Stockholm i mitt hjärta
Text & musik: Lars Berghagen
Solljuset stiger ur havet,
spelar i koppar och glas,
Stockholm i gryningen strålar
som var hon en gyllene vas,
med blommar från Ôstesjöns ländar,
med ängsört från ekarnas sal,
en skönhet på urbergets stränder,
Mälarens ljuva vestal.
Refräng:
Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öernas stad, det är du!
Av städer jag känner i världen
är du den stad som fått allt.
Genom Mälarens kärlek till havet
en blanding av sött och salt.
Solljuset dansar på fjärden,
det glitttrar för stort och för smått,
för träkåken uppe på Söder
men även för Konnungens slott,
Det porlar i fiskrika strömmar,
det valsar i Mälarens famn,
det skymmar och skänkar oss drömmar
sjungandes sjöstadens namn.
Refräng:
Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öernas stad, det är du!
Av städer jag känner i världen
är du den stad som fått allt.
Genom Mälarens kärlek till havet
en blanding av sött och salt.
Skymningen kom i en smekning
av kvällsbrisens skälvande hand.
Nu rodnar solen i fönstren
på Söder och Norr Mälarstrand.
Säj, hör du musiken och skratten
från Djurgården och Gröna Lund,
en lovsång till Stockholm i natten
från skärgårdens vikar och sund.
Refräng:
Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öernas stad, det är du!
Av städer jag känner i världen
är du den stad som fått allt.
Genom Mälarens kärlek till havet
en blanding av sött och salt.
Ordbog:
Ljuva vestal = yndige kærlighedspræstinde
Fjärden = skærgården/fjorden/søen
Porlar = risler eller pibler
Smekning = kærtegn
Calle Schewens vals
Text & musik: Evert Taube
I Roslagens famn på den blommande ö
där vågorna klucka mot strand,
och vassarna vagga och nyslaget hö
det doftar emot mig ibland,
där sittar jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås
som störta mot fjärden i glitter och stänk
på jakt efter födan gunås.
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton
som hörs från mitt stugugemak.
Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig.
Se måsen med löjan i näbb han fick sitt!
Men jag fick en arm om min hals!
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vil dansa en vals!
Det doftar, det sjungar från skog och från sjö –
i natt skal du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ner i nordväst.
Då vilar min blommande ö vid din barm
du dunkelblå, vindstilla fjärd,
och julinattskymningen smyger sig varm
till sovande buskar och träd.
Min älva, du dansar så lyssnande tyst
och tänkar att karlar är troll,
den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst,
och valsen förklingar i moll.
Men hej, alla vänner som gästa min ö!
Jag är både nykter och klok!
När morgonen gryr skall jag vålma mitt hö
och vittja två hundrade krok.
Fördöme dig, skymningen och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros,
han dansar när solen går opp!
Ordbog:
Roslagen = kyststrækning nord for Stockholm
Roslagens ros = Roslagens ”skønhed/dronning”.
Martallens top = forkrøblet fyrretræs top
Vålma mitt hö = at rive hø sammen/op i en slags volde
Måsen med löjan i näbb = mågen med ”löja = en lille sild” i næbbet.
Löjan giver æggene til löjrom, den svenske orangerøde kaviar
Berså = en løvhytte. Hytte lavet af løv og siv m.v.
Rosspigg = beboer af Roslagen
Stugugemak = beboelse
Storfiskarvalsen
Text & musik: Tore Skogman
Att fiskar´n är stor i orden det vet vi ju var och en.
Han skrävlar så in i vassen och skrytar som bara den.
Han talar om sina fiskar, han glömmar så lätt
dom små,
berättar blott om dom stora, som aldrig han
lyckats få.
Refräng:
För när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han får,
ja, då så skarvar han som han vill, då räcker armarna
inte till
Och när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han ser
då vet man säkert att han tager till mycke´, mycke´mer.
När fiskaren skall berätta bliver mörtpinnen lätt en brax,
En aborre bliver en gädda, en gös gör han till en lax.
En tvåkilos väger fyra, en halvkilos väger tre.
Sin tunga kan fiskar´n styra och fisken bliver stor av de´
Refräng:
För när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han får,
ja, då så skarvar han som han vill, då räcker armarna
inte till
Och när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han ser
då vet man säkert att han tager till mycke´, mycke´mer.
Rätt ofta så kan det hända att fiskar´n bliver utan fisk.
Då går han till fiskaffären och köper den över disk.
Men se´n när han börjar skryta då låter det ju som så:
Ni skulle ha varit me´när jag fick en på fem och två.
Refräng:
För när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han får,
ja, då så skarvar han som han vill, då räcker armarna
inte till
Och när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han ser
då vet man säkert att han tager till mycke´, mycke´mer.
Ordbog:
Mörtpinnen = En skalle
Brax = Brasen
Gädda = Gedde
Gös = Sandart
Gå upp och pröva dina vingar
Text och musik: Lasse Dahlquist
Sitt inte inne som björnen i bur,
det är att slösa med livet,
nej följ med oss ut i Guds fria natur
Och stäm in i sången i jublande dur.
Refräng:
Gå upp och pröva dina vingar
och känn hur underbart det är.
Där ovan molnen Du dej svingar
och fröjdas åt att vingarna bär.
Se på fåglarna, som sväva I det blå,
det er deres kurs vi gå,
så gå upp och pröva dina vingar
och snart är hela jorden din.
Vi har väl alla när vi voro små
läst om Nils Holgerssons resa.
Att resa bliver sanning, kan du pröva på,
när du här i dag tumlar kring i det blå.
Refräng:
Gå upp och pröva dina vingar etc.
Ålder och sånt spelar rakt ingen roll.
Vi har ej satt några gränser,
ty gammal och ung det bliver plus minus noll
och ”uppåt” och ”framåt” det är vår paroll.
Refräng:
Gå upp och pröva dina vingar etc.
Sommarsången
Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön,
och träden är så fina och marken är så grön,
och blommorna är vackra och höet lukta gott,
och solen är så solig och vattnet är så vått.
Och lilla fågeln flyger i boet ut och in,
och därför vill jag sjunga att sommaren är min.
Och jag vill också sjunga att fjärilar är bra,
och alla söta myggor dom vill jag också ha,
och jag är brun om bena precis som det ska va,
och därför vill jag sjunga att bruna ben är bra.
Och jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn,
och därför vill jag sjunga att sommaren är min.
Änglamark
Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma kring bryggor och stenar.
Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!
Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna
|